Aldrig har vi konsumerat så mycket som vi gör idag och konsumtionen ökar stadigt. Men det är inte bara varor och tjänster vi konsumerar. Det gäller också relationer.

Vi stannar inte kvar och bygger vidare på den relation vi startat i samma utsträckning som tidigare. Aldrig förr har vi gift och skiljt oss så ofta som idag. Dejtingsajterna växer upp som svampar ur jorden och de har kunder som aldrig förr. Skulle man hitta det perfekta förhållandet så skulle väl inte dessa sajter fortsätta att växa?

Sverige har dessutom flest singlar (singelhushåll) i världen. Vad säger det om oss och våra relationer?

Äldre personer säger att “förr fick vi minsann kämpa för att få förhållandet att hålla”. Visst tror jag att man hade en annan syn på relationer förr. Det många kanske kände var att det var skamligt att skilja sig, men framför allt var man tvungen att hålla ihop för att överleva. Ofta satt kvinnorna fast i relationer. Många var hemmafruar utan lönearbete och barn att ta hand. De hade ingenstans att ta vägen.

Varför ser det då ut som det gör idag? Den frågan ska du nog ställa dig själv om du vill få ett personligt svar. Men kanske kan det vara så att:

• Vi jagar en stor kärlek som inte finns. En kärlek som ska ersätta kärleken till oss själva. En person som ska göra oss lyckliga eftersom det är så svårt att skapa den känslan på egen hand.
• Vi söker efter den som ska rädda oss undan oss själva.
• Vi söker en person som ska få oss att må bra.
• Vi söker en person som har de egenskaperna vi saknar själva
• Vi söker det vi tror att vi behöver för att bli lyckliga. När vi egentligen saknar oss själva.

Vad händer när du tror dig ha hittat den person som skulle ”göra dig hel” men du efter en tid upptäcker att hen inte uppfyller förväntningarna du hade initialt. Kanske börjar relationen knaka i fogarna. Du får inte längre det du upplevde från början och din förälskelse övergår i besvikelse, ledsamhet och irritation.

Det är förälskelsen förbannelse. Den tar slut eftersom förälskelse är en mental process som styrs av ditt ego. Visst öppnar den upp ditt hjärta och riktig kärlek uppstår, men för att hålla hjärtat öppet behöver du mer än bara förälskelsens laddningar. Du behöver våga vara sårbar.

Det är kanske det som är det största bakomliggande orsaken, att vi inte vågar vara sårbara när smekmånaden tagit slut. Samtidigt upplever jag att vi blir mer och mer sensitiva för våra känslor. Vi känner mer och vi känner intensivare för var dag som går.  Är vi då tillsammans med någon blir det ett allt större arbete med sig själv. Vi blir känsligare ju närmare vi kommer någon och vi reagerar mer än tidigare. Reaktioner vi inte vill kännas vid. Reaktioner vi inte känner igen sen tidigare.

Vi tolkar det som att våra reaktioner har med vår partner att göra. Inte sällan glömmer vi oss själva i ekvationen. Vi letar vidare efter en partner som inte får oss att reagera. Då kan letandet bli långvarigt och kanske till och med omöjligt.

Skilsmässor blir vanligare för att vi inte står ut med varandra. Men egentligen handlar det nog mer om att vi inte står ut med oss själva. När någon kommer åt våra ömma punkter och vi reagerar tror vi att det är fel på relationen.

Vågar du vara sårbar?