Genom livet ställer vi ofta upp för andra genom praktisk handling. Vi kanske handlar och lagar mat, skjutsar till jobbet eller träningen, eller hjälper någon att klippa gräset. Vi finns också som fysiskt och emotionellt stöd när någon behöver oss vid sin sida.

Men hur ofta är vi där helt och fullt för att lyssna till en annan medmänniska?

Vi glömmer bort den andre som delar med sig av sina känslor och sina upplevelser. Vi vill ofta hjälpa till och dela med oss av våra egna erfarenheter eller ge råd. I vår strävan att få vår motpart att må bra glömmer vi kanske bort den som bara vill bli lyssnad på. Vill den personen verkligen ha våra kommentarer och råd?

Tänk dig in i en situation där du delar med dig av något som tyngt dig länge. Det kan vara en upplevelse som gjort dig rädd, arg, ledsen, upprörd eller förtvivlad. Något som fått dig att känna dig mindre värd eller övergiven och som är jobbigt att hantera. En upplevelse du burit på men som du nu är beredd att dela med dig av. Hur känns det då när någon säger till dig en eller flera av följande:

Jag vet precis vad du menar. Jag var med om samma sak

Men så ska du inte känna

Jag vet precis hur du känner.

Gör så här. Det gjorde jag.

Jag har provat en metod som fungerar jättebra. Jag skriver ned den till dig.

Stackars dig. Gud så hemskt. Så fruktansvärt!

Det finns tillfällen då det är bra att höra att du inte är ensam om din erfarenhet, men ibland behöver du bara någon som lyssnar. Men kanske blir personen du berättar något för triggad och hen ’bara måste’ uttrycka det hen känner/tycker och kan inte vänta.

Många tror att det hjälper den som berättar, men oftast får det berättaren att avbryta sig eller komma av sig. Personen stänger av det som tidigare varit öppnat. När du öppnar dig är du sårbar och skör. Får du då inte stöd i detta kommer din berättelse lätt av sig. Det är ingen som vet hur du känner det. Du skiter fullständigt i om de har varit med om en liknande händelse där och då, du vill inte bli tyckt synd om och du är inget offer.

När fokus helt plötsligt flyttas över till den som skulle lyssna finns inte längre stödet du eftersökte.

Gör ditt bästa som lyssnare genom att skapa en trygg lyssnande atmosfär där du lyssnar närvarande och medvetet. Känner du att du vill kommentera det som personen säger så håll det för dig själv. Har du en känsla för vad som skulle kunna hjälpa personen som berättar så ställ en fråga istället som kan leda personen i rätt riktning. Predika inget, påstå inget och framstå inte som om du vet vad personen går igenom. Upplevelsen är unik för varje enskild människa.

Nästa gång du får förtroendet att lyssna, undersök om du kan göra det på ett annorlunda sätt. Skulle du inte det så är det också okej. Men se om du kan försöka. Du kanske kommer att uppleva situationen annorlunda.

På ett helt nytt sätt av en helt ny du.