En nära relation är verkligen bra på att aktivera våra programmerade sanningar som: Är jag bra nog? Är jag tillräckligt älskvärd? Duger jag verkligen som jag är? De här frågorna finns hos oss alla.

Finns det ett annat sammanhang som triggar dig så mycket som en nära relation?

När du blir kär i någon och framför allt i början av relationen kan du vara medveten om vad som triggar dig och får dig att reagera i relationen. Då kan du upptäcka och undersöka vilka olika reaktionsmönster du har med dig från tidigare. Mönster som helst döljer sig i skuggorna och som ditt undermedvetna undanhållit för dig.

Dessa skuggpartier vill vi helst inte undersöka och än mindre vill vi att våra käraste ska se dem. Men likväl så har vi dem alla. De flesta mönster kommer från vår barndom. Och när dessa mönster triggas i oss är det barnet i oss som reagerar. Det reagerande barnet tar över den vuxna personens tankar.

Vi tänker olika saker som har sitt ursprung i vårt känsloliv och vår bakgrund, om vad som är sant om oss själva och vår omgivning.

“Visste hon det här om mig skulle hon lämna mig.”
“Han skulle inte tycka om mig lika mycket om han visste det här om mig.
“Jag vågar inte vara ärlig eftersom då kanske hon blir arg på mig.”
“Om han brydde sig om mig skulle han inte göra så där.”

Det kan vara genom omedvetna mönster som tar sitt utryck i beteendet:

– Du gör saker för att bli omtyckt och åsidosätter dig själv
– Du gör utmanande saker för att testa din partners kärlek.
– Du gör saker för att förhindra att dina skuggsidor och svagheter inte ska synas.
– Du överreagerar på din partners beteende eftersom du tror att du är i fara. Att du inte är älskad.
– Du stänger av eftersom du inte vågar visa hur du känner egentligen. Eftersom du då inte duger som du är.

Vanligtvis så reagerar vi genom att attackera eller försvara oss eftersom vi tror det att handlar om oss, när de i själva verket handlar om den andra personens mönster.

Har du tur är din partner förstående och trygg i att det inte handlar om hen utan om dig och kan därmed ge dig det stöd du behöver för att acceptera dessa delar av dig själv.

Du kan vara medveten om detsamma hos din partner. Bli medveten om dina reaktioner. Fråga istället: “Hur mår du? Hur är det?” Vara lite mer vuxen istället för att låta det lilla barnet reagera.

Hur kan ni som par vara mer vuxna tillsammans istället för att reagera som barn?
Genom att respektera varandra, våga vara mer öppna eller genom att vara mer sårbara?
Vad funkar bäst för er?