[vc_row][vc_column][vc_column_text css=”.vc_custom_1428500008100{margin-left: 120px !important;}”]Senaste åren har jag tillbringat många timmar på tåg. I jobbet men också privat eftersom mannen som står mig nära bor 44 mil söderut. Tågresor är, på samma gång som ett miljövänligt färdmedel, en möjliggörare för stilla eftertänksamhet. Lugn. Ro. Mellan Umeå och Härnösand är det i stort sett omöjligt att vara uppkopplad. Den höga kusten utanför tågfönstret svävar förbi och ställer till det för både 3 och 4G. Tack vare radioskuggan tittar vi människor upp från våra datorer och mobiler och ser varandra – inte bara på. Tåg längs den norra kusten möjliggör möten. Om du vill. I alla dessa möten – när vi är avskilda från resten av omvärlden hinner mycket avhandlas med människor som du kanske eller kanske inte kommer att träffa igen. Inblickar i andra människors liv som ofta påminner om ditt eget, på ett eller annat sätt, men ibland inte alls. På tåget har 20 eller 30 års åldersskillnad ingen betydelse. Vi kommer andra, tidigare främmande & okända människor nära. Kanske är det kravlösheten och ett kort möte som gör det speciellt och öppet. Vi släpper garden, låter eventuella fasader ramla ner och vi tar oss tid att lyssna för på tåget har vi tiden vi inte annars tror oss ha. Inte sällan inleds samtalen om just svårigheterna med internetuppkopplingar, väder och tågförseningar för att sedan fördjupas och handla om livet: om skilsmässor, om barnen som aldrig kom eller om flykten från ett annat land. Om hur det kändes att komma hit till Sverige för att i tre år bo på en flyktinganläggning i Borlänge innan tillfälle att integreras i Sverige gavs. Åtta år senare en önskan om att nu betala tillbaka genom att hjälpa andra som kommer till vårt land på flykt från sitt. Alla dessa möten som på något sätt lämnar spår i mig. Av kärlek och hopp.


PS/När uppkopplingen fungerar igen, kan hända att vi addar varandra på Facebook. Vi finns i våra liv – men sällan lika nära som på tåget/DS[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]

Maria Lundström
Maria Lundström
Maria är kärbo med författaren till boken Dina sanningar, Markus Fernlund. Hennes blogginlägg handlar om tankar, känslor, reaktioner och närvaro. Om högt, lågt, varmt och ännu varmare. Korta och ibland längre personliga iakttagelser och upplevelser kommer att blandas med det för mänskligheten allmängiltiga: sökandet efter Lyckan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

X